Håll i hårt.. men ändå löst..
Hade en så otäck dröm inatt.. drömde att jag kämpade förtvivlat för att inte P skulle gå och kära ner sig i en tjej på en fest vi var på. Hon var jättefin och rolig. P log konstant i hennes närvaro. Jag gjorde allt vad jag kunde för att dom inte skulle sätta sig bredvid varandra osv. I slutet av drömmen log han i min närvaro. När jag vaknade var det med blandade känlsor. Lättad över att jag "vann" P i drömmen. Men livrädd för att den skulle slå in.
De senaste veckorna har vi ( som alla andra småbarnsföräldrar) varit trött, sur och grining. Inte har det bleve bättre av att P jobbar borta. Hur kul kan det vara att komma hem till någon som ser ut som ett överkört spöke och gnäller som en gammal osmörjd dörr. Men å andra sidan så är väl inte han på bästa humör efter att ha varit trevlig mot kunder och kört 100 mil.
En arbetskompis sa så här (när vi disskuterade ämnet sura småbarnsföräldrar) att "håll hårt i karln din, i din ålder finns det inga singlar kvar som inte har 2-4 barn med någon annan sur och övertrött tjej."
Han har så himla rätt!! Att hur tröttsamt det än må vara en del dagar så är det ju ändå de där hemma som betyder något. Lyckan finns inte någon annanstans om du inte jobbar med dig själv först. Inte för att jag tänkt leta.. men vad vet man egentligen om sin partner? Letar han? Man ska nog hålla hårt i den man älskar.. men inte för hårt.
Vi har pratat om att en barnfri hotellnatt behövs.. hoppas den blir av innan jag börjar jobba skift..
