Vera

Klockan är 03:11 och det är natten mot söndag. No big deal. Jag kanske nyss har kommit hem från krogen med en kebabrulle från Sylos och en envis fyllehicka? Eller så kanske jag brottas med A för 3:e timmen i rad.. den lilltjejen vet hur man ska hålla mamma och pappa vaken på nätterna. Det kan åxå tänkas vara för att Präschly eller Prischilla har slut på kattmat eller bara vill sällskapa lite.

Men icke!! Jag är på jobbet.. igen. Vänder och vrider mig i det tokvarma rummet under det ännu varmare täcket ( jag bad om ett väldigt svalt täcke när vi shoppade loss på Ikea) Jag har 2 öppna fönster i rummet bredvid och ett i sovrummet men det är ju lika lönlöst som att starta ett företag i Kramfors.

Mitt i all min misär så hör jag ett kurr!! Ett kurr jag försökt motverka för flera timmar sen då jag hoppades få somna in runt midnatt. Nu har den fikastunden gått över. Jag ligger och funderar i ca 3 sek på om jag ska orka kliva upp och svida om till vanliga kläder (sover i nån sunk t-shirt och trosor och vägrar visa mig så för eventuella vakna ungdomar) för att sen göra mig en macka eller 2 i köket.

Plötsligt!!! Minns jag den lilla lakritspåsen som ligger bredvid datorn på kontoret.. den mättar inte särskilt länge och det är bara dom äckligaste bitarna kvar ( har tittat tidigare under kvällen) men den lilla påsen accepterar mig för den jag är. Jag behöver inte klä om för att inte skämma ut mig eller genera påsen. Jag behöver inte småkonversera eller tjata på den att den ska vända på dygnet för skolan börjar på tisdag.
Den bara ligger där.. å nu är den slut. God natt!!