turkost svammel
I brist på tid för att tillverka mera meningslös "konst" så fick jag för mig att för första gången ta fram nått jag gjort och låta det få en annan plats än i källaren. Den turkosa strutsen passar ju in rätt bra i vårt trånga-övermöblerade-turkosa-90-talstapet-vardagsrum med för liten tv=) Eller? Han har tur den där strutsen (som heter "Normal") att det för tillfället är turkost.. för sen åker han ner igen=)
Klicka på bilden för större format
Apropå vägsalt.. är det ärftligt att prata mycket? När jag träffad Per tyckte han att jag pratade mycket. När han träffar min släkt.. blir han mest tyst. Vad annat kan man bli bland surrmumrikar??! Men det borde ju finnas plats för fler pratglada i ett rum? å det är där min lilla miniversion av mig själv kommer in i bilden. OM detta nu är ärftligt.. har jag tydligen berikat(?) världen med ytterligare en kandidat. Det är tur att hon har vett att vara lite blyg mellan varven för annars surras det heeela tiden. Jag börjar se mig som besegrad..Kommentarer
Trackback
