Vera

Vad ska du bli när du blir stor? Jag är inte stor än. Låååångt ifrån. Jag kan fortfarande skola om mig och jobba med något annat. Ibland önskar jag att jag jobbade på kontor eller något liknande bara för att det är rätt långt ifrån vad jag gör nu. Skulle säkert lessna rätt fort.. fast man vet ju aldrig. Drömmen om att vara företagare finns ju fortfarande men spåren grusas hejvilt så jag ligger lågt med det tyvärr. 

Jag kanske ska bli konstnär och försörja mig på det!! Tänk dig själv: Det finns inga måndagmornar för man skapar nätterna och dagarna igenom. Man får har rufsigt hår och håriga ben, ha underliga kläder som man knappt vet vart man köpt för huvudsaken är att dom är sköna, man får spela underlig musik och dricka alkohol mitt i veckan. Det behövs ingen träning för man gör av med jättemycket energi när man målar och dansar omkring som en dåre mitt i nätterna. Sen kan man sälja sina tavlor och andra udda prylar för vansinniga pengar - konst är inte konst om det inte kostar pengar. 

Jag skulle nog förlora min familj med det karriärvalet men jag skulle vara vääälldans rik. Nää.. jag gnetar nog vidare på asylboendet och behåller min familj i det skick det är idag. 
Bättre att vara rik på familj än rik på pengar.

Vi har haft en underbar helg i Sundsvall. En smula kallt på hotellet men spa-anläggningen och behandlingarna var verkligen underbara. Det är inte ofta man unnar sig själv eller varandra något sånt, vilket är dumt och dyrt=( Men det är det värt för man måste ta hand om varann=Þ Självklart vaknade jag 7:02 på morgonen och hade svårt att somna om. Så jädra typiskt när man var barnfri och hade ställt väckaren på kl 9. Lyckades somna om men sen fick jag stressa på Per så han blev klar med alla bestyr så man kunde få i sig härlig hotellfrukost och få fara och hämta barnen som man toksaknat=)

Barna hade haft det superbra hos sina kusiner, ständigt servad och underhållen av sin släkt. Idag ha jag jobbat och imorgon är det äntligen min tur att få vara mammaledig igen=) Per har varit pappaledig fred och månd. Nu blir det Te-timé för jag var minsann duktig och gick direkt till gymmet från jobbet, duktig flicka *klappa på huvet*

Jag klarade mig från fis attacker på gymmet idag däremot var det dålig fart på mig jämfört med igår=( Den här veckan hann det bara bli 2 pass. Mer tid än så har jag inte hunnit skrapa ihop. Per har varit borta och därmed är jag själv med barnen dygnet runt i flera dar=svårt att ta sig till gymmet. Imorgon jobbar jag och direkt efter det åker vi till svägerskans familj i S-vall över helgen. Så det bidde inge mer än så här.. men bättre än inget.

På lördan lämnar vi kvar barnen(förhoppningsvis) hos svägerskan och åker vidare mot SPA på södra berget!!! Det är dags att utnyttja presentkortet jag fick av Per när jag fyllde 30 år. Jag ska unna mig en dyr ryggmassage och ansiktsbehandling med allt vad det innebär. Det är jag värd.. oooh yes!!

Blir så full i skratt varje gång jag tänker på den meningen. Svårt att återberätta så man förstår det roliga men jag kan säga att det var nån spontanreplik som hamnade lite galet nån gång under studietiden på Mitthögskolan. Min vän Ankiz skrattar gott varje gång jag säger så=) "Man är väl en atlet?"

Hur som helst så drog jag iväg till gymmet igen efter att ha haft ett vansinnigt långt uppehåll av kontinuerlig träning. Har varit hostig i 2 veckor och sen drog ju Per iväg och jobba och jag fick 3 härliga sömnlösa nätter med barnen. Inte ett dugg motiverande. Men idag kom han hem så det var bara att pallra sig iväg. Å duktig va ja åxå.. nå fruktansvärt!! De bidde trappmaskin, Crosstrainer, roddmaskin och löpband under den 1½ timme jag var där.

Ok, löpbandet blev bara en löptur på 6 min för sen tappade jag koncentrationen när någon hade släppt en rejäl fis!! Det luktade surjävla ägg!! Maskinerna står så tätt.. ca 1 dm mellan dom + en rad bakom. Det kunde ha vare vem som helst!! Jag försökte hålla andan.. men hur bra går det att springa och hålla andan i Tjernobylgift? Alla såg så oberörd ut. Jag trasslade in mig i sladden till mp3-spelaren och helt plötsligt dribblade jag omkring med mp3-spelaren på löpbandet. Hoppas inte jag klev sönder den?=) Haha.. vilken syn. Jag bestämde mig för att jag redan hunnit bli en vältränad atlet och gick hem.

Då jag inte verkar ha vunnit i den förra tävlingen hoppas jag på tur i denna=Þ

Har beställt hos denna sybloggerska förr, ni kanske kommer ihåg de orangea velourbrallorna med svart tunika med blomma på magen? Klicka här så får ni se när jag bloggade om dom hösten 2008. Hur som helst.. slira in till Mysungar

Per tjatar på mig att jag ska äta mindre godis, dricka mindre coca cola m.m. Pöh!! Som om han vore hälsofreaken himself??! Däremot kan han väl ha en aningens ytterst liiiite rätt. Så därför försöker jag intala mig själv att jag inte behöver den där sockerbiten i min stoora dooner te-kopp. (Kan ju inte börja med avvänjningen på allt.. herreguuud) Ha t.o.m lyckats lura mig själv (dam faan) att om jag dricker sånt där frukt-te så behöver jag ingen sockerbit för det är ju faktiskt  lite väl söt smak i dom teerna. Så långt har jag gått på det.

Men när det kommer till mitt morgonte så tänker jag inte byta ut det mot nått sliskigt frukt-tjafs!! Då vill jag ha mitt Earl Grey och då MÅSTE det va en sockerbit med i smeten. Varför dricka något man inte tycker om? Ja det ska va nånting med alkhol i då i brist på fint öl.

Nu var det länge sen sist. Jag har haft massor att berätta.. men inte fått ur bilder ur kameran, inte haft tid, inte tagit mig tid eller ibland inte känt för att uppdatera bloggen med det. Däremot kan jag berätta att Elin kläckte ur sig sin första tand och frågan är om inte det är 2 st samtidigt!! Så nu kanske det blir lugnt på feber/megabajs/snor-grejer som hör till de små bissingarna.. åtminstone för en stund tills det är dax igen.


Funderar fram och tillbaka om hur jag ska göra med andra saker och ska väl försöka ta tag i det dära imorgon. Hur som helst så borde det bli en bloggflytt snart.. snart.

De blev ingen SPAtripp till södra berget den här helgen. Det fanns inga lediga tider för massage eller ansiktsbehandlingar kvar=( Dessutom har jag och Elin blivit snoriga och hostiga så vi har skjutit upp det till den 20/2 istället. Jag får vackert vara hemma och konversera med Elin istället. Jag ska inte gnälla för våra dialoger har mest bestått av gurgel och dadda-språk från hennes sida. Numera pratas det på helt andra nivåer.. enformig nivå.. men ändå!!

E - Heeej!!
V - nä men hej på dig Elin!!
E - Hej hej!!
V - hej hej på dig med gullgumman min.
E - Hej!
V - Hej igen!
E - Hej hej!!
V - mmm...

P - Ska jag skriva ditt namn här? V E R O N I C K A...
V - Stavar jag mitt namn så där?
P - Nääe.. jag är lite förvirrad nu. V E R O N I K A...
V - Vet du inte hur jag stavar mitt namn?!!!
P - Jooo.. det är klart jag gör. Eh.. V E R O N I ...
V - Hur kan du glömma att jag stavar med Q?! (gör mitt bästa för att låta övertygande)
P - Jaa.. jo jag veeet. 
V - Jag stavar med C Per. C!!!!

Jag är glad över att ha ett jobb att gå till. Speciellt i såna här tider. Jag är glad över att kunna arbeta endast 40% under den här våren så jag kan va hemma lite med barnen också. Jag gillar också att jag ska jobba 75% från maj. Jag var glad över att få börja jobba igen efter att ha varit hemma i 11 månader. Jag var även glad över att få träffa alla mina härliga arbetskamrater igen.. och ungdomarna. Nu känner jag mig bara otacksam, bortglömd och gnällig.

Nu har jag jobbat några dagar, några riktigt långa pass. Nu känns det inge roligt längre. Jag hoppas att det vänder. Min chef hade nog rätt när han sa:
- "oavsett hur helylle och genomgo ni säger att eran personalgrupp är så kommer det inte vara samma sak den dagen du kommer tillbaka från föräldraledigheten. Dom kommer att glömma dig och inte ringa lika ofta."
Jag skrattade åt honom för jag hade ju verkligen världens bästa arbetskamrater!!! Jag vet inte om jag skrattar längre. Det är synd.

Jag kan inte skylla på några hormoner längre, men det känns inte så roligt när man inte räknas med i utbildningar, olika listor, inte bli tillfrågad vid vikariebrist eller blir överkörd på "uppdrag". Visst.. jag har varit ledig från jobbet och sluppit allt det där jobbiga.. men jag minns inte att jag låg på en sandstrand och latade mig på min "semester"?! Som tur är finns det några som står med öppna armar och ler när jag kommer till jobbet. Tur jag har er!!

Såå.. vad gör man åt saken? Byta jobb, starta upp *****, bita ihop och sluta gnälla eller ta upp det? Jag tror jag kör en mixversion av det hela..