Olika
Våra nyvunna "polackiska" vänner har gjort sig hemmastadd det senaste 24 timmar som dom varit mina grannar. Trevliga herrar som mest påminner om myror. Man ser ett huvud dyka upp bakom nån gardin då och då.. ibland kutar dom omkring på gården med något av pappas bråte i sina händer och sen.. *poff* är dom borta igen. Då och då startar dom dammsugaren eller nån annan högljudd maskin som hörs genom de öppna fönstren. Enligt rapport från pappa så har dom redan renoverat klart ett rum utan att han hade bett om det. Dom hittade lite material som jag lyckades få tag på gratis till pappsen. MER MER MER, säger dom och vill ha mer material. Lustiga herrar. Pappa skrattade åt mig när jag grundmålade lekstugan igårkväll..
- gör du sånt där själv? Varför lejjer du inte bort det?
Sanningen är att pappa knappt får göra nått.. dom mer eller mindre rycker verktygen ur händerna på honom. Vart ska det här sluta?=Þ
För övrigt startar mitt nya liv imorrn. Det liiiite mer hälsosamma livet. Jag fortsätter äter och dricker gott.. men rör på dallret istället för att lagra det. Jag tjuvstartade idag så jag ska börja mitt nya liv med en rejäl träningsvärk=Þ För min egen motivation så startar jag ännu en blogg.. mest för min egen skull så jag inte kan smita undan med en massa undanflykter. Sugen på att hänga på försöket att återfå den rätta sizen? Starta en blogg du med så skäller vi lite på varann så det händer nått.. dämit!! Tänker inte flasha med den adressen här, utan den ges till de närmsta som vill hänga på. Hojta till bara..
Sprechen sie tyska?!
- öhh.. nä.. eller ja.. nein menar jag!! Ich heisse Veronica und.. eh..this is..eh..ja mena.. mein kinder.. sie heisse Alva. drei jahre alt.
Farbrorn mitt emot mig verkade förstå trots att jag knappt själv förstog vad jag sa. Alva gömde sig bakom mina ben. För första gången sen jag slutade läsa tyska höstterminen i 8:an ångrar jag mitt beslut att gå över till "Konst & hantverk" inriktningen. Visserligen höjde jag mitt betyg från en tvärkass tysk 2:a till en stark konstnärlig 4:a, men vad kan den konsten hjälpa mig nu?
Vi tar det från början. Telefonen ringde imorse från Göteborg tro jag.. dom sökte visst mig?! Jo på nått underligt vis hade dom luskat reda på att jag var dottern till ägaren av residenset "Tottebo" där några polacker skulle husera i jakt efter lite "snottran" i våra skogar. Min pappa var såklart inte på plats.. han hade ryckt ut på nått panikjobb igårkväll och meddelade vart nycklarna till residenset var ifall dom skulle dyka upp före han. Det gjorde dom kl 3 inatt. Stackarna fick tydligen sova på garagegolvet inatt hos nån bekant.. vilken generös knös. Det var för övrigt den "generösa bekanten" som ringde upp mig lite senare efter första samtalet från göteborg och ville att jag skulle hämta 3 stackare. Jag undra varför inte han kunde göra det men han skulle iväg på ett viktigt dop om 2 timmar. Viktigt dop?! För böveln.. det tar max 20 min att förflytta 3 polacker med packning tvärs över stan.. idiot. Aja.. jag tvinga iaf med honom till Tottebo med den packning som inte fick plats i vår bil. Där fick han!!=) Mohaha!!
En gubbe som säkert var 60 år var hurtig och rolig. Han pratade svensk/tysk/polska så man förstod ju lite iaf. Å andra sidan jobbar jag ju med ungdomar som bara kan somaliska, mongoliska och kurdiska så det här va ju hur lätt som helst!! Värre kan det bli för pappa=Þ
Väl på plats konstatera jag att nattens rejäla regnoväder hade easy peasy letat sig ner till nedersta våningen i Tottebo. Vilket inte är så konstigt då pappa bröte upp ett ruttet innertak på övervåningen.
- äääh, det är ju rena rama hotellet för dom.. när dom sov i mina lokaler för några år sen sov dom direkt på golvet. Dom bor säkert jättefint nu jämfört med där hemma. Dessutom bor dom ju gratis här va, sa den generösa bekanten.
- Tro faan att dom ska bo gratis, sa jag!! (Hoppas pappsen får lite hjälp med takstolarna bara=Þ)
Vilken jäkla inställning föresten.. och vilka fördomar!! Jag kände mig som en människohandlare för en kort stund när jag betraktade deras packning som packades in i Tottebo för en vistelse i ett hus jag inte (för tillfället) vill unna någon.
Den "pimpningen" som jag och pappa försökte oss på för några veckor sen med gardiner, lampor på timer, ihopplockat möblemang, skurade golv, udda porslinm.m kändes plötsligt väldigt vekt. Men man får väl se det så att dom slipper betala för att sova på det där hemska kalla garagegolvet och får sova gratis och mjukt i Tottebo åtminstone.
Vad glad för det du har, det kunde ha vare betydligt värre.
Ett säkert kort
- Mamma!!!! Pappa!!!! Kolla vilken feting!!! Ja ha gjort den själv.. apselut!
Men åååååhh..
Antar att jag blivit för van att sällan kunna göra nått, så när man väl får chansen så tror man inte att det är sant!! Resultat: totalt handlingsförlamad och ett gnälligt blogginlägg.
Malin.. nu jävlar är det dags att börja!!
Nicklas.. pejja in pengarna så ja sätter fart med mina planer nån gång
Sambo.. sluta renoveringsbromsa!!!
Barnvakt.. STÄLL UPP!!!
Arbets schema/situation.. ändra dig!!
Självdisciplin.. flytta hem igen... Pliiiiiz!!!
Barna
Elin har fortfarande vett att sitta relativt still och vara glad, snacka lite med Kellogs tuppen och har inte förstått det här med förhandling än. Skööönt=Þ
Förlovning och vänner
Ja det är inte så att ni måste ducka för alla inlägg numera. Har haft hus och stuga fullproppat med folk från alla håll och kanter hela Juli månad. Så mycket att jag/vi inte hunnit med de vänner och sysslor man annars omger sig av. Det är supertrevligt med besök men det kan också bli lite krävande. Det märkte vi på barnen nu ikväll. Sena kvällar, halvtaskigt intag av mat(pga för roliga kompisar man hellre leker med) och för lite sömn gör att de till slut inte orkar vara sig själv.. eller hur man nu ska förklara. Nä åter tillbaka till vardagen med några försök till rutiner igen.. fast först ska vi ta emot ett besök från sthlm i morgon (vinkade hej då till våra härliga OCH hjälpsamma vänner från Luleå idag) Sedan dimper väl bror ner här om några dar samtidigt som vi planerar för dopet den 1/8. Ja sen börjar Per att jobba den 3/8 och så var den familjesemestern över.
I övrigt har vi vår 2 åriga förlovningsdag idag. Jajaja.. jag vet att ni vill att vi ska gifta oss.. ni får helt enkelt vänta. Mer kan ni inte göra åt det.. om ni inte absolut vill betala kalaset OCH bestämma vad vår familj ska heta i efternamn... nä jag trodde väl det. Så då har vi disskuterat färdigt om det. Tack!
Må så gott. Kram och tack för trevliga stunder på altanen i vårt hus/stuga.
Ett extra tack till familjen Maijanen som trollade dit 3 hål i väggen i stugan.. 2 ggr=Þ
För er andra så kommer de bilder med förklaringar en annan dag då jag orkar.. Gonatt
Händelserikt
Nyvaken mamma lyssnar nöjt på 4½ mån bäbis som jollrar i spjälsängen.
Nyvaken mamma förvandlas till vaken mamma när huset är oroväckande tyst från 3 årings (o)ljud.
2 yrvakna föräldrar med panik i röst och blick genomsöker huset i jakt på busigt barn.
Fortfarande inga (o)ljud från 3 åring.
Altandörr är öppen och stövlar saknas i hallen.
3 åring med (o)ljud återfinns skrattandes hos morfar(ovetandes om att den lilla äventyrerskans påhitt inte var förankrat hos numera 2 lättade föräldrar)
Altandörren har nu ett nytt 3-åring-säkert-dörrhandtag.
Dessutom åkte jag iväg med Prischilla till vetrinären inatt/imorse. Mest troligt ett epelepsianfall som var anledningen till att vi till slut fick ge henne en spruta för att avsluta hennes liv. Men det kan ju lika gärna bero på nått annat. Dyrt blev det iaf men vad gör man inte för att avsluta ett älskat litet liv som plågats så. Förra året försvann Präschly mystiskt så nu är det tomt på djur här. Kattprylarna får nog arkiveras till Alva eller Elin frågar efter en ny katt.. om några år känns det som nu.
mina saknade kissebäbisar
Fritt fram
För ganska precis 1 år sen fyndade jag ett Mc Kinley regnställ på rean och tyckte ju att nu jädrar fanns det inga ursäkter för att slippa undan promenader. Första regnuskuren kom och jag gick stolt iväg. Kom väl ca 200 m innan jag insåg att det saknades något. Idag har jag kompletterat min pensionärs outfit med ett par låga gummistövlar på skorean för endast 199 flodhästar. Ruggigt sköna att gå i och relativt diskreta. Per tyckte att dom liknade damasker.. men vi få väl se vem som gnäller om blöta fotar nästa gång vi motionerar=Þ Mohaha..
Som utbildad och yrkesskadad fritidspedagog kan man nu använda uttrycket "det finns inget dåligt väder bara dåliga kläder" igen. *Klyschigt* Nu är jag så nöjd över mina fynd att jag vill ut och bevisa för hela världen (eller åtminstone för Per) att jag minsann har dom rätta grejerna. Men än lyser solen. Dynga!!
