Hilfe!!!!

Den tjurigheten, envisheten(samma sak?) ilskan och det glada humöret som hon utsätter mig för hela dagarna.. kan inte annat än förklaras av att hon måste ärvt det. Min mamma njuter för varje Alvabravad jag berättar om. Hon myser, skrattar och tycker att det är väldigt rätt åt mig. Väldigt mycket!!! Eller för att citera min mor..
-"Nu får du tillbaka det din lilla djävul".
Var jag verkligen så här hemsk??!! Varför får ja då sätta barn till världen??

Den här veckan har jag govecka.. å självklart är det då Per försvinner iväg på vägarna för att jobba. Kvar här hemma blir vi 2 på både gott & ont. Hon frigör sig å jag måste välja våra fighter. Det är en stoooor risk att hämta tidningen eller posten. Hon ska ju självklart med å det brukar ju gå bra ända fram till målet men sen när hon sett att det faktiskt fanns nått i den där låda, så blir utgångsläget genast annorlunda och studsmattan blir plötsligt det viktigaste på vår gård.. eller varför inte granngårn. I bästa fall kan det bli en tvärnit på bron vilket alltför ofta resulterar i en fight i hallen. I ett sånt läge är jag inte så sugen på att gå ut.. i mys-pys-pyjamasbyxorna.

Idag skulle jag dammsuga.. vilket åxå Alva tänkte göra å så fick det bli. Hon dammsög i 20 min innan jag äntligen fick ta över. tidning/posthämtningen gick ovanligt bra idag *peppar peppar* Det kanske blir en bra dag, tänkte jag. Förmiddagen var lugn med Pingufilm, skratt och bolibompadans. Mojla kom förbi på en snabbvisit och gladare miner kom fram. Sen bröt det ut.  
Vi 2 skulle åka till H-sand med Moa för att shoppa skor och olika presenter. Alva älskar skor. Men inte idag när dom skulle provas ut. Hon sparka så mycket så jag fick chansa på en strl å gå till kassan. På HM flippa trotsen över totalt och vi hade en stor kamp om vem som bestämde. Hon är tjurig men jag är tjurigare. Jag var helt svettig efteråt. Hela HM-kön nickade och flinade.. "vilket rart barn, det där är ett friskhetstecken, åh vad glad jag är att jag lämna min unge hemma". Stick & brinn!!! När vi skulle gå från Big Boy vägra hon plötsligt gå ut.. vilket brukar vara hennes huvudmål här hemma. Jag fick bära henne hela vägen till parkeringen och försöka undvika slag å sparkar mot huvud & mage.

Här hemma har några mindre fighter utspelats med eller utan pyjamas.. men räddningen kom när Pingufilmen hittades och hon placerades i våran gröna "stand-in-soffa". Nu väntar jag på att hon ska blir trött.. 


 
Klicka på bilderna för större format

Kommentarer
Postat av: annelie

Vad underbart att läsa att fler än jag har fått en unge som "ärvt" humör....

Kan lugnt tala om att Hugos morfar myser på samma sätt som Alvas mormor!!! Men se så bra VI blev till slut!!

2008-09-16 @ 21:48:51
Postat av: Celina

Hahaha vilken goding hon är :)

2008-09-17 @ 12:00:47
Postat av: Marie

Det är så skönt att höra att fler än jag har ungar med vilja av stål. Kan ju trösta dej med att tvåan kanske blir lugnare...men bara kanske... =)



Fridens liljor,



Marie

2008-09-17 @ 22:24:44

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0